Lakanen luktar som vanligt, bekant, familiärt, och jag måste vädra ut täckena idag och byta örngott. Kan inte hålla fast längre i något som inte går att hålla fast. Jag begraver mig i en tröja som oavsiktligt lämnats kvar. Och fastän den är nytvättad inbillar jag mig att den fortfarande luktar han.
Jag blir arg och bitter. Allt är borta, skostället står tomt på hans converse och dom där svarta kängorna, och inte ens en använd skjorta finns kvar. Istället står tomglasen från festen i mars vid dörren och det där han fick av lejonet, och det som mest av allt gör ont.
Varför plågar han mig så?
Och sen är jag knappt arg längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det går över. Bara känn allt du känner och känn slut på det.
(åh vad bra du skriver!!!)
baby strange - Jag ska fan känna slut på skiten. Tack, du gör mig så jätteglad.
Skicka en kommentar