Helljus

Jag vaknar av en dröm om en stad som faller i bitar. Det är gud så symboliskt, för staden är rik och välbärgad, och på bara några sekunder är den förstörd. Jag hör skrik. Det är nånstans i Asien. En man ropar. En hel stor stad, borta, inom några sekunder. Min mobil vibrerar några gånger. Kanske vaknade jag av den. Klockan visar på skärmen 04:30, och halvsovande läser jag sms:et: Tänkte gå och låna Äcklet imorgon. H. Nedanför finns ett sms från en annan H, och det enda jag hinner tänka innan jag somnar igen är att de bådas telefonnummer nästintill är identiska.

Från körkortsteorin skrev jag i anteckningsboken: Då man kör i mörkret blir ögat lätt synstressat. Mörkerseendet störs av de mötande bilarnas helljus.

Vi trivs alla nån gång i det trygga och mjuka i självömkan. Det är möjligt att bo under täcket och göra sig ett hem där. Det där mörka, kalla, dystra och tragiska och den där destruktiviteten kan ju liknas vid en varm säng att somna i. Alkoholisten med händerna envist omslingrade runt flaskan. Den deprimerade med sin depression. Vad skulle de vara utan dessa? Tomma? De är redan tomma. Jag känner min tomhet, tänker på det svåra i att fylla den. Har jag ens försökt? Ja. Har jag lyckats? Jag vet inte.

Dagen därpå svarar jag på smset: Å, läs den, bli inte deprimerad, bara.