Återvändsgränd

Ero dietro di te: det betyder Jag var bakom dig.

I måndags. Raderade jag alla sms i inkorgen. Borta, precis som han. Jag är fri och ensam. Han är fri och ensam. För första gången är vi jämlikar, tänker jag. Sedan sitter han framför mig i köket och hjälplösheten, tomheten, det försvinner. En timme senare kommer allt tillbaka.

Skakar av mig smärtan, som en dum och nybadad hund. Slickar i mig sorgen, hånglar upp mörkret. Minnena försvinner. Vissa stannar alltid kvar. Men jag litar inte på minnet. Försvinner som han.

Jag tar bussen till Tyresta. Solen skiner och det måste vara den första riktiga vårdagen. Det är ren luft, tankarna känns till och med lättare. Jag går på grusvägar, viker in på leriga stigar och hittar sjön. Försöker finna en väg för att runda den, följer en stig och klättrar över stenar och rötter. Stigen tar slut. Återvändsgränd. Jag sätter mig ned med blicken över sjön, äter av min medtagna bulgursallad och tar en cigg. Det är nice. För en stund tänker jag att jag trivs rätt bra så här, ensam.