Så om jag ska presentera mig här, liksom sträcka fram en visuell hand, så kan jag till att börja med säga att mitt handslag är ganska fast. Jag är emellanåt pretentiös, men jag lovar att det är ofrivilligt, jag är kall, varm, 19 barre, en realistisk pessimist (förutom när det gäller tid, då är jag en optimist), förtjust i en katt som heter Bosse, och tycker inte om när andra bråkar. Förutom på Ricki Lake. Nu när det inte längre visas nöjer jag mig med Svt:s gravallvarliga Debatt eller Grannfejden på trean. Nästan, nästan samma sak, men ändå inte, eftersom det är alldeles för lite "you can kiss my ass" och pekfingrar i luften.
Hur som helst är jag lite som vem som helst. Som inte riktigt vet hur man ska hantera det här jäkla projektet (kolon) livet som vår rektor höll tal om på utspringsdagen. Jag är ju inte alls säker på att jag i slutändan kommer få MVG som hon lovade. Och när allt kommer omkring hoppas jag att det inte sätts betyg på en sån sak som livet.
Ungefär ett sekel efter alla andra startar jag en helt egen blogg. Kanske att jag tycker det är lite läskigt att blogga, att det är därför jag värjt mig inför att börja. För att skriva en massa där man minst tio gånger i varje inlägg använder sig av Jag, måste ändå innebära att man blottar rätt mycket av sig själv. Jag kan ju vara ganska pryd. Men nu är jag här och postar ett inlägg, precis lika ytligt som genomsnittet. Fast jag har inte tänkt att det ska vara så mycket rosa på min sida. Och inga Dagens outfit-inlägg. Men jag kanske berättar vad jag ätit till frukost.
