listor.

"Damn! How much damage can you do with a pen"
- Marshal Mathers

Jag behöver en plan. Inte något storslaget, som att rädda världen eller bota cancer, för även fast jag ville är det inte just den sortens plan jag verkligen behöver. Jag behöver något att hålla fast vid när man inte riktigt kan stå upprätt.

Kanske att jag skulle skriva en lista på Saker att ta tag i, eller döpa den till något mer pretentiöst som Framtidsplaner. Vad jag gör när jag känner mig osäker på något, eller att mitt liv är upp och ned: Jag skriver en lista. En jävla lösning.. men hur vet jag inte, Jag antar att jag helt enkelt litar på orden. Jag vill minnas att Bruce Willis karaktär i en film jag glömt vilken det var gör mackor när livet vänds upp och ned. Smörgåsar är trygghet, säger han som ett mantra till sig själv. Och jag kan inte glömma den scenen. För precis på samma sätt som att han gjorde något som fick honom att känna sig trygg, skriver jag listor när jag är förvirrad, stressad.. av existentiell ångest eller något annat. Tex: Att göra: Sluta tycka illa om mig själv, maila min chef, köpa gymkort. Inte nog med att jag får en klar bild av min ångest, rötterna till min ångest, själva pudelns kärna, så kan jag skriva ned dem. Och det verkar vara mitt enda sätt att kunna hantera vissa saker på. Min så att säga tillflykt. Orden är min fristad. Och det handlar inte om att skriva nåt storslaget, att rimma fantastiskt bra eller att skriva litterärt... Nej, jag tycker om att skriva ned något på ett papper, jag kan tex tänka mig att jag skriver om någon annan, jag får en bättre översikt och jag kanske till och med vinner en gnutta självdistans! Och på något sätt är det som att mina tveksamheter och oro och dåligkänslor tunnas ut lite och hamnar på ett papper, liksom lite längre bort från mitt huvud. Gör mitt sinne lite lättare.

Och med ord. Allt som du säger, allt som du skriver. Jag tycker mycket om det skrivna ordet, men är desto mindre bra på att använda det som jag vill. Mitt huvud består till störst del av osorterade tankar, eller i vilken del av kroppen de nu finns... Jag är inte säker. Men hjärnan verkar vara stället.


För tankarna är alltid lite bättre innan de filtreras i det långa kretsloppet av känslor och rädslor, innan de reduceras till någonting mindre än det storslagna som fanns där innan, i huvudet.