Igår var jag uppgiven, för att jag inte kan kärlek, förstår kärlek. Den sortens tårar. Jag är ovanligt oansvarig och irrationell när jag gråter. Glömmer saker. Jag har en hypotes om att kroppen frigör flera centiliter, ja kanske deciliter, ångest, slaggprodukter och skräckmateria vid gråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar