jag tappar upp ett varmt bad, vattnet ångar och tvålen löddras. blir till berg, alper, moln. kliver försiktigt i och tittar på fötterna som sticker upp, vickar på tårna. kroppen känns viktlös men själen tung, tung.

när jag var liten sa mamma att jag skulle sjunga i badet. sjung så att jag vet att du är ok, sa hon. och när jag glömde och var tyst i några minuter påminde hon från rummet intill: glöm inte att sjunga, josefin, så jag vet att inget händer.