Ett hej är inte alltid ett hej

Kursledaren pratade om säkerhet och ganska snart petade han in, mellan hantering av rån och falska sedlar, det viktiga i att alltid rikta sitt hej mot kvinnan i sällskapet innan blicken och hälsningen vänds till mannen.

Det var alltså en säkerhetsutbildning som då jag gick den, för ungefär ett år sen, mynnade ut i en slags kurs i vett och etikett. Alltså några råd till oss som föddes med en såndär syltburksetikett fastklistrad på pannan där det med stora bokstäver står: KVINNA. Den har liksom kliat och skavt i huvet sen dess.

Egentligen fattar jag grejen. För som kursledaren sa, så finns en risk att den andra äkta hälften ser det som ett hot, som ett intråg på hennes revir. Och det vill man ju inte. Det kan bli obehagligt. Kanske till och med stötande och uppfattas som någon form av invit. För det spelar ingen roll hur mycket medarbetare jag än är. Min främsta etikett kommer alltid att stavas kvinna och min roll kommer alltid bestå i att vara söt och villig att både suga kuk och stämpla in rätt antal varor.

Ett hej är inte alltid ett hej och från och med då började jag tänka på vem jag sa hej till först. Med hänsyn... till något.

Jag ska sluta suga kuk.