bussbyte.

klockan blev nästan tolv och jag rökte min cigg och klev på bussen. och det är som en tvångstanke att jag tittar efter någon vid centrum, söker blicken över de tomma, alltid så tomma, hållplatserna och busskurerna och snurrande reklampelare. alltid samma sak,

ingenting.

och vad jag än gör så är det då, när jag förvirrat men målsökande scannar av området som jag inser - det här är ensamhet. och det spelar ingen roll vem jag är med eller vilken bok eller gratistidning jag håller i handen, bara

ensamhet.

med insikten om att vad som slets ifrån mig trots det existerar någonstans i närheten av ett folktomt och gatubelyst centrum - någon jag lämnat och på samma sätt blivit lämnat av. jag är på bussen och den rullar förbi som om ingen jävla sak någonsin hänt.

i gullmarsplan är det bussbyte och så vaknar jag.
hel och utvilad, typ.