Har väntat

Jag har väntat på mörkret, vaktat ljuset, väntat på himlen
och tidens gång.
Väntade på skeden som kanske skulle böjas, på vinet och de tomma flaskorna
jag aldrig tog bort.
Jag väntade på att återförenas, och att skiljas, väntade på tabletter och tömda pillerburkar,
på lugnet, på renhet, med sökande pupiller.
Jag har väntat på timmarna och räknat under tiden, sekunder, minuter och allt därtill. Som en lek, som hide and seek, som om någon kommer och hittar mig snart.
Jag har ätit kakor, rökt under fläkten, druckit sexpack öl, somnat på en soffa i en stad jag knappt känner till.
Jag har väntat på att avgiftas, från glassbilen, en glättig melodi som går på repeat på repeat på repeat
i huvudet.
Från en konstant kissnödighet, en aldrig upphörande ängslan,
på avgiftning
för mamma
för de ensamma hemmafruarna och yogakvinnorna,
för de bedragna
för den politiskt korrekta.

Jag har feberyra. Tunga ögonlock. Ser knappt att det är sol men jag trampar i löven.
Jag blir yr. Yr av alla gula löv på marken.