HEJ livet

nu har jag tvättat lakan, örngott, strumpor, linnen, trosor. handtvättat linnet med fläckar och skrubbat försiktigt med klorin, nu är det nästan helt vitt. vitt som reklamleenden. vitt som a4-papper. jag känner en viss sorts tillfredställelse. jag är nöjd. från tvättpåsarna luktar det friskt av grumme, inga speciellt starka dofter som från parfymerat sköljmedel.

bara rent.

och ikväll. det är fredag, jag känner inte för nåt. trots att en drink eller två inte skulle sitta fel, trots ledighet och ren tvätt. det blir så ibland, man är tillräckligt nöjd med tillvaron att det kvittar en decemberkväll. det kvittar för gud och tapeterna och grannkatten bryr sig inte heller. man är nöjd och lat och trött. men tröttheten sitter inte i ryggraden som den brukar, den är i sinnesstämningen, i blicken. källan går liksom inte att finna i lederna.

men VAD FAN. jag blandar en drink, ja det gör jag. sitter vid köksbordet och i fönsterbläcket en vissen, torkad, nerfallen

DÖD azalea,

i vit kruka förvisso. en vit, hel och ren kruka som piggar upp DÖDEN. och bredvid den ett halvtomt mjölkpaket, som jag inte ställt dit. eller glömt. eller vad nu orsaken kan vara att den står där. men den står där lika självklar som blomkrukan, dom svarta ljushållarna, flodhästen i keramik, en prydnadssak som vilken annan.

HEJ, mjölkpaket säger jag. HEJ livet. man lever bara en gång, tror jag. tvätten är tvättad och det är fredag. jag känner inte för nåt, och just nu kan jag inte göra så mycket åt det. men jag ska duscha och klä på mig, låsa dörren efter mig och ta en buss och hitta orken och säga HEJ och inte vissna som blommorna i fönstret.